Snart har vi rehabmöte igen, det är inget jag direkt jublar över. Har hört om så mycket strul som förekommer just nu att jag inte har det minsta lust att sticka in näsan där igen. Men jag vet att jag måste, så småningom.
Har varit grymt duktig med vikten, tills oron för mötet kom- då började sötsuget igen. Varför är det så? Gör mitt bästa för att inte trilla dit men det är banne mig inte lätt. Inte blir det bättre av att jag har besök av en närstående som gör allt för att gå mig på nerverna. Det är väl ett test kan jag tro.
Ute regnar det och blåser, det är värsta höststormen. Skönt att sista isen förmodligen försvinner men inte speciellt lockande att gå ut med hunden. Tror maken får göra det när han kommer hem.
om ni undrar 